Krönika:
Tänk på hur du pratar om mat
Text: Tuva Lejonklou
En ohälsosam syn på mat syns inte alltid på utsidan. Oftast börjar den redan i barndomen, genom dömande kommentarer från föräldrar och klasskompisar. God mat är något man ska samlas kring i glädje, inte något man unnar sig när man tränat extra hårt.
När jag var yngre var det alltid lika spännande att sätta sig vid middagsbordet när klockan slog 19. Vilket land ska serveras på tallriken idag? Koreanskt, sydafrikanskt, eller kanske indonesiskt? Varje dag fick jag och min storebror prova på nya kryddor och smakkombinationer. Mina föräldrars nyfikenhet när det gällde mat smittade av sig och följde med mig ända upp i tonåren.
När jag var fjorton år gammal rubbades de känslorna för första gången. Mina jämnåriga klasskamrater fyllde knappt en tredjedel av tallriken med mat. De petade rastlöst runt bland salladsbladen med gaffeln, och lämnade kvar hälften av den tredjedelen vid slutet av lunchen. Vi som tyckte om skolmaten och hade fyllt hela tallriken fick skämmas.
När jag var 19 år gammal insjuknade en handfull av mina vänner i ätstörningar inom en och samma sommar. Pommes frites byttes ut mot sallad. Allt som stoppades i munnen antecknades flitigt i en app som smidigt kan räkna ut kaloriinnehåll, och säger till med en notis när du ätit för mycket. Gamla favoriträtter från barndomen var inte längre en trygghet att längta hem till, de var ångestfyllda siffror på telefonskärmen.
Om det inte drabbat dig personligen kanske det har drabbat din vän, ditt barn eller en gammal bekant.
Att ha en ohälsosam relation till mat syns nödvändigtvis inte på utsidan. Det är ett vanligt missförstånd, eftersom ätstörningar sitter i huvudet och inte i kroppen. Det kan handla om att tänka i banor som att man “unnar sig” eller “förtjänar” en viss typ av mat, när man tränat och motionerat extra hårt.
Ett annat vanligt missförstånd är att ätstörningar är ett problem som bara drabbar tonåringar. Precis som att mina föräldrars kärlek för mat smittade av sig på mig, vet jag många i min omgivning vars föräldrars komplicerade syn på mat smittat av sig på dem. En mammas eller pappas högljutt uttalade missnöje över sin egna kropp väcker frågor hos barnet som ser sig själv i sin förälder. Kommentarer vid middagsbordet om hur många portioner man tagit etsas fast och upprepades tyst i huvudet vid varje middag efter den.
Enligt statistik från Socialstyrelsen år 2019 lider uppskattningsvis 190 000 personer i åldrarna 15–60 år av en ätstörning i Sverige. Av dessa är det ungefär tre fjärdedelar kvinnor, och en fjärdedel män. Av dem är det ungefär en tredjedel som inte har sökt hjälp från vården. Den långa isoleringen under pandemin har försvårat situationen för många sedan dess.
Oavsett ålder och kön har de flesta någon gång kommit i kontakt med ätstörningar, på ett eller annat sätt. Om det inte drabbat dig personligen kanske det har drabbat din vän, ditt barn eller en gammal bekant. Kanske har du precis som jag råkat gratulera någon till en stor viktnedgång, utan att förstå att det kanske gör mer skada än nytta.
Skapa en trygg plats för dina nära och kära, där ni vågar prova nya rätter, kombinera olika kök och smaker.
Min uppväxt lärde mig att mat är något spännande. Köket är en plats där det finns oändliga möjligheter, där man kan utvecklas och experimentera. Mat är en stor del av mitt liv, precis som för de flesta andra.
Det är ett privilegium att ha med sig den synen från barndom, något som inte alla har turen att få. Det är däremot något alla kan lära sig. Bland alla sjukdomar och problematiska syner på mat finns det nämligen ett gemensamt ljus i tunneln. Att få lära sig hantverket, förstå sig på olika smakkombinationer och njuta av att prova nya rätter kan vara fantastiskt kul. När man är närvarande i stunden och lyckas tänka bort hjärnspökena finns det inget härligare än att kunna njuta av varenda tugga av en god måltid.
Så nästa gång du sitter vid ett middagsbord, oavsett om det är med vänner eller familj, tänk ett extra varv innan du säger “wow, du har ju gått ner en massa, bra jobbat!”, eller “ska du verkligen ta en andra portion?”. Skapa en trygg plats för dina nära och kära, där ni vågar prova nya rätter, kombinera olika kök och smaker. Där kärlek, nyfikenhet och glädje får ta störst plats. Där mat är något kul, inte ångestfyllt.