Text och bild: Wendela Antepohl

---

Tänk dig att helt vanliga livsmedel plötsligt börjar lukta och smaka fruktansvärt äckligt.
Du vet inte när – eller om – det kommer gå över. Fenomenet kallas parosmi och har ökat enormt under pandemin. Hobbykocken Eva Mattsson är en av de drabbade.
– Jag kan känna att här luktar det toalett, och så är det någon som står och lagar mat, säger hon.

Den svarta glasbänken blänker i kvällssolen som strömmar in genom fönstren i enplansvillan utanför Skövde. Skåpen är fulla av stilrent porslin och i lådorna ligger välslipade knivar och moderna köksredskap. Det är ingen tvekan om att det är ett kök som tillhör en matlagningsintresserad person. Paketet med färdigskivad bacon ser därför aningen malplacerat ut där det ligger bredvid spisen.

– Det är en av de sakerna som fungerar, för det smakar mest bara salt, säger Eva Mattsson.

– Jag hade aldrig käkat bacon bara så där till en middag förut. Kanske som lite strössel över en fisk med vitvinssås till.

Eva brukade älska att anordna middagar för sina vänner och bjöd gärna på påkostade trerättersmenyer. Men sedan ett och ett halvt år tillbaka har matlagningen blivit ett nödvändigt ont.

– Om jag ska vara ärlig så är det inte kul alls längre. Det har blivit som att städa, något man är tvungen att göra om man ska få gäster. Jag måste hitta något som går att bjuda på, men som samtidigt smakar så lite som möjligt så att jag kan äta av maten.

Nej, det är inte lätt att känna matglädje när det mesta smakar och luktar vedervärdigt.

Allt började i december 2020, när Eva insjuknade i covid och förlorade all lukt och smak. Hon förväntade sig att sinnena skulle komma tillbaka inom några veckor, men så blev det inte. Trots lukt- och smakträning märktes knappt någon förbättring på flera månader.

– Jag skämtade om att jag skulle passa på att ”re-boosta” mina smaklökar och träna mig till att få grönsaker att smaka som godis. Det fick jag ju äta upp. Jag hade ingen tanke på att det skulle bli så här långvarigt.

Efter en tid började Eva känna vissa smaker igen. Umami var det som fungerade bäst, och hon gladdes åt att kunna njuta av kött, ost och vin. Sötma och sälta var däremot väldigt förstärkt.

– Det smakade som om någon tappat saltkaret i maten, fast det var normalsaltat.

Under sommaren, strax efter att Eva fått sin första dos Covid-19-vaccin, kom nästa förändring. Hon upptäckte då att avfall, avlopp och svett plötsligt hade en odör igen, men inte på samma sätt som tidigare. Allt osade av samma obehagliga lukt. Till hennes fasa gällde det även viss mat.

– I princip kan jag känna att här luktar det toalett, och så är det någon som står och lagar mat med till exempel lök. För första gången i mitt liv har jag förstått vad ungdomar menar när de säger att det är ”lökigt” att svettas. Det är ju precis samma lukt.

Även smakerna omvandlades på nytt, den här gången till det sämre. Kött blev till exempel helt oätligt.

Nu har snart ett år passerat sedan Eva drabbades av lukt- och smakförvrängningar, så kallad parosmi. För varje dag som går blir hon alltmer less.

”Jag skämtade om att jag skulle passa på att ”re-boosta” mina smaklökar och träna mig till att få grönsaker att smaka som godis. Det fick jag ju äta upp.”

– Eva Mattsson

På grund av lukt- och smakförvrängningarna är Eva begränsad till några få kryddor.

Hos personer med parosmi är luktsinnet skadat. Smakcellerna på tungan reagerar på grundsmakerna sött, salt, surt, beskt och umami. Därför kan Eva fortfarande känna baconets sälta. Mycket av det människan uppfattar som smak beror egentligen på luktintryck, och en av luktsystemets viktigaste funktioner är att varna för dålig mat. I samband med Covid-19 var det många som förlorade luktsinnet, och när systemet sedan har försökt reparera sig självt har det blivit ”felkopplingar” hos vissa. Så beskriver forskningsspecialisten Evelina Thunell vid Karolinska Institutet uppkomsten av parosmi.

– Man känner en lukt med sitt luktsystem och klassificerar fel. Då får man en negativ varningssignal från lukter som inte har något negativt värde egentligen, säger hon.

Före pandemin beräknade man att ungefär fem procent av befolkningen hade parosmi. Idag är cirka 47 procent av de som fick Covid-19 i en av de första två vågorna drabbade av parosmi av någon grad, enligt en studie från Karolinska Institutet.

– Det är ett ganska nytt forskningsområde. Sverige är ju ett litet land och det finns få labb som forskar på lukt här, men vi är ett av de labben i världen som har försökt göra mer vetenskapliga studier på ämnet. Många andra studier har nämligen väldigt lågt vetenskapligt värde, säger Evelina Thunell.

Eva saknar att kunna njuta av grönsaker. Fram till för någon månad sedan smakade tomat som vanligt, men nu går det också bort.

Coop i Skövde är eftermiddagstomt på folk och hyllorna bågnar av frukt och grönsaker i alla regnbågens färger. Det här brukade vara Evas favoritavdelning i matbutiken. Nu påminner den henne om allt hon inte längre kan äta.

– Här hade jag tidigare köpt några bananer, säger hon och stannar till med kundvagnen.

– Nu är det som att äta kemikalier. Gurka, äpple och päron likaså, det är som parfym. Andra saker påminner mer om unket kadaver. Coronasmaken och lukten är svår att beskriva, för den fanns inte i mitt register tidigare.

Några meter bort lurar parosmins värsta fiender: lök och vitlök.
– Det räcker med en uns vitlök i till exempel en soppa, så är hela soppan förstörd, säger Eva.

Hon har försökt tvinga i sig sådant som innehåller lök, men smaken ger henne kväljningar. Besvärligast är det på restauranger.

– Man står där med en professionell kock som säger att ”det är så lite vitlök i det här så det kommer inte märkas”. Men sedan får jag ändå skicka tillbaka maten för att den inte går att äta. Jag vet att många andra som har parosmi har börjat säga att de är allergiska mot lök för att slippa förklara. Själv har jag funderat på att göra det, men då kommer pedagogen i mig fram som vill förklara att parosmi faktiskt finns.

Eva suckar tungt.

– Man känner sig så tjatig när man måste ställa krav på sin omgivning. Jag brukar aldrig känna mig gammal men när jag måste säga till att jag inte kan äta vissa saker är det som att jag blir hundra år.

Keso och grekisk yoghurt smakar fortfarande normalt, till Evas stora lättnad.

Att hitta mönster i parosmin är svårt. Amerikanska blåbär och blåbärspaj går bra, men vanliga svenska blåbär är vidrigt. Färsk tomat fungerade fram till nyligen, men började smaka märkligt efter att Eva genomgått en annan virusinfektion. Ketchup smakar däremot nästan som före parosmin, och Eva skiner upp när hon kommer till såshyllorna.

– Ketchup har jag inte ätit på många år, men nu kan jag äta pasta med enbart tomatketchup på bara för att känna en normal smak. Det är så märkligt.

Hon fortsätter peka ut livsmedel som hon kan äta utan vånda. Blomkål, grapefrukt, pastramiskinka, räkor, keso, grekisk yoghurt, lakrits, lättsaltade chips. Det är en blandad kompott som läggs upp på kassabandet, och för ett otränat öga är det svårt att förstå hur något av detta ska kunna förvandlas till en fullvärdig maträtt.

”Jag brukar aldrig känna mig gammal men när jag måste säga till att jag inte kan äta vissa saker är det som att jag blir hundra år.”

– Eva Mattsson

I facebookgruppen ”Lukt- och smakbortfall och förändringar pga Covid-19” beskriver hundratals människor liknande upplevelser som Evas. Frågor, tips och erfarenheter samsas med inlägg från personer som söker tröst och stöd. Men där finns också hoppfulla berättelser från de som har blivit bättre. En av dem är Ellen Reinhardt från Göteborg.

Ellen förlorade lukt och smak i oktober 2020, och förstod genast att hon hade covid. Efter ett par veckor kom vissa smaker tillbaka, svagare än tidigare.

– Jag hade återfått hälften av min smak och lukt när parosmin kom, berättar Ellen.

– Jag har ett stort intresse både av att laga och äta mat. Men så minns jag att det var min födelsedag och att det inte alls var kul att äta, för allt smakade konstigt.

Lukt- och smakförvrängningarna blev bara värre, och efter lite googlande insåg Ellen att det var parosmi hon hade fått. Trots det fortsatte hon äta allt.

– Jag var fast besluten att inte utesluta något ur min kost, hur äckligt det än smakade. I perioder har jag valt bort vissa saker, men jag har aldrig tackat nej om jag har blivit bjuden på något.

Genom den strategin hoppades hon att kroppen inte skulle ”glömma bort” några livsmedel, som hon uttrycker det. Som konsekvens av detta blev hon rädd för att råka få i sig skämd mat av misstag

– Jag har tidigare alltid luktat och smakat, och om maten verkat bra har jag skitit i utgångsdatum. Nu blev jag jättenoga med datumstämplar, eftersom känslan var att jag ständigt åt dålig mat.

Förvrängningarna var som värst under våren 2021. Under den perioden tog Ellen vitamintillskott och använde kortisonnässpray. Och så plötsligt, på sommaren, började vissa saker smaka gott igen.

– Det började svänga från vecka till vecka. Något som crèmefraiche kunde smaka fruktansvärt ena dagen och precis som vanligt nästa. Det blev lite kul att testa sig fram – kommer jag kunna njuta av maten som står framför mig eller inte?

Ett år senare kan Ellen äta det mesta utan problem. Lök, koriander och kaffe smakar fortfarande skumt, men matlagningsintresset är tillbaka. Tilliten till de egna smaklökarna har dock rubbats, och hon är fortfarande noga med att förhålla sig till utgångsdatum.

Så, hur kommer det sig att Ellens parosmi nästan är borta medan Eva och många andra knappt har märkt av någon förbättring alls?

Det finns det tyvärr inget svar på. Än.

– Luktträning är den metod som har bäst vetenskapligt stöd för att hjälpa personer som har förlorat, nedsatt eller förvrängt luktsinne. Studier visar att de som lukttränar förbättras snabbare än de som inte gör det, säger forskningsspecialisten Evelina Thunell.

Hon tillägger att några rapporter indikerar att zinkbrist kan vara en bidragande orsak till luktproblem, och att det kan vara värt att prova zinktillskott.

– Men det finns tyvärr ingen mirakelmetod, och det beror till stor del på att det inte har varit ett prioriterat forskningsfält. Jag tror inte att luktsystemet är svårare att laga än syn- eller hörselsystemet, utan det finns helt enkelt för lite forskning.

Enligt Evelina Thunell har luktsinnet länge har ansetts vara ett lite överflödigt sinne, och därför är forskningen eftersatt. Men nyligen har bland annat Karolinska Institutet gjort satsningar på att bredda vetenskapen om ämnet.

– Jag har till exempel blivit anställd för forskningspengar som är vigda åt covidforskning, så jag hoppas att vi kommer hitta bättre rehabiliteringsmetoder. Men forskning tar lång tid och det är tyvärr inget som kommer komma på bara några månader.

---

I Evas kök har en doft av bacon börjat sprida sig. En blomkålspuré kryddad med kanel, salt, vitpeppar och lite chili sjuder i kastrullen på spisen.

– Frågan är om jag ska ha i någon buljong. Senast jag provade gick det bra med hönsbuljong men jag får nästan ta och lukta…

Eva öppnar en buljongtärning och sniffar.

– Nej, det går inte, säger hon och skrattar till.

Hon vägrar bli bitter, trots att hon är trött på situationen och besviken på vården.

– Jag är en positiv person i grunden, men ibland tänker jag att det här är inget liv. Men det är klart jag känner hopp, för på något vis måste det ju gå att lösa när så många människor har det här.

Eva äter ofta blomkål, eftersom det fortfarande smakar ungefär som det ska.

Blomkålspurén är färdig och Eva toppar den med bacon och lite granatäpplekärnor. Hon tar en försiktig tugga.

– Jo, det funkar. Granatäpplet blir lite som ersättare till lingonsylt. Men jag får jobba med baconlukten, den är skarpare än vad den brukar vara.

Receptet på Evas blomkålspuré med bacon och granatäpple hittar du här.

Parosmi, anosmi, hyposmi eller fantosmi? Vi reder ut begreppen.
Parosmi: När luktsystemet klassificerar fel och skickar varningssignaler för lukter som egentligen inte alls ska vara obehagliga.
Anosmi: Oförmåga att känna lukt. Relativt vanligt vid virussinfektioner, t.ex. förkylning, influensa eller Covid-19, och går oftast över av sig självt. Trauma mot till exempel skallen kan orsaka permanent anosmi.
Hyposmi: Försvagat luktsinne. Uppstår av samma anledningar som anosmi.
Fantosmi: Lukthallucinationer, dvs att känna lukter som inte finns.

Källa: Evelina Thunell, forskningsspecialist vid Karolinska Institutet.